För ett litet tag sen läste jag en artikel i någon av alla inredningstidningar som sprider ut sig i mitt hem. Den handlade om det här med att vi svenskar - nordbor? - älskar mys och ägnar mycket tid till att passionerat göra våra hem ombonade, hemtrevliga och väldigt väldigt mysiga! Jag läste med nöje och igenkännande och även om det kanske inte direkt var något som slog ner som en blixt i mitt medvetande så började jag fundera på det här mysfixandet och varför det är så. För det ÄR nog faktiskt något som är rätt unikt för oss svenskar. Om jag går till mig själv så har jag så länge jag kan minnas sökt efter den där känslan som det rätta myset ger. En känsla av trygghet, lugn, stillhet och “nu är allt som det ska”, om ni förstår..Man kan aldrig ha för många värmeljus i lager eller för mycket te i skåpen. Minst lika viktigt är många kuddar i soffan, filtar och - om ljusen inte riktigt räcker till - lite dämpad belysning från en VARM ljuskälla.
Jag kan faktiskt ägna en osund mängd tid på att rassla runt hemma och placera ut ljusstakar, lyktor och plädar. Det har också hänt mer än en gång att det gått helt överstyr med mängden tända ljus och att jag fått en mild syrebrist i lägenheten. Det är heller inte bra för miljön att dra på sådär så jag har försökt mys-detoxa mig de senaste åren. Jag vill nu understryka här att det alltså INTE går att ersätta stearinljus med batteridrivna med ryckigt fladdrande plastlåga. Då får man vara utan helt enkelt. Jag är som gjord för den här elkrisen, tänker jag. Synd att man någon gång under förra seklets mitt rev ut alla kakelugnar i huset. Om de inte gjort det hade jag haft åtminstone två nu.
Naturligtvis är det så att vårt klimat och årstidsrytm med ett kompakt mörker och kyla (i alla fall var det kallt innan klimatkrisen blev ett faktum) en stor del av året, är den mest uppenbara förklaringen till detta sökande efter mys, ljus och värme. För mig är det dock inte förknippat med samvaro med andra människor, vilket det säkert är för somliga. Jag älskar att vara ensam, har alltid gjort, och jag bjuder mig själv på små mysupplevelser så ofta som möjligt. Jag finner en sån oerhörd njutning i att skapa den där känslan av stillhet och frid och liksom dra mig tillbaka, så att säga. Känner du igen dig eller hur skapar du ditt mys?
Jag gillar inte när det är för mycket saker i mitt hem. Det får inte bli plottrigt och störa, det tar energi från mig. Det resulterar ibland i att jag aldrig kommer till skott med att sätta upp tavlor eller annat som inte fyller en direkt funktion. För många år sen flyttade vi till en lägenhet där vi hade möjlighet att helrenovera köket innan vi flyttade in. Jag valde förstås vita luckor och svarta bänkskivor och även en rostfri plåt som löpte längs alla bänkar. Den typen av inredning kräver lite av en sen för att mysa till och få det att bli personligt. Jag hade sååå svårt att sätta upp grejer på de nymålade vita väggarna eller belamra hyllor och bänkar med korgar och textil för att mjuka upp. Det krävdes att en god vän kom på besök och uttryckte en viss förvåning över att jag valt att inreda mitt kök som en obduktionssal, för att jag skulle ta mig i kragen och inreda köket…
Trots detta är jag fascinerad över alla dessa hem där man utifrån kan se att väggarna är just kala och dessutom upplysta av ett blåaktigt lysrörssken. Inget mer. Jag har alltid undrat om de som bor där tycker att DET är mysigt eller om de inte alls har där här nordiska suget efter det ombonade.
Kuddfodralen Gloria och Brigitte förhöjer myset bredvid brasan.
Det här med att inte gilla plotter går igenom i mitt skapande och framför allt i mina mönster tror jag. Jag har gjort hundratals mönster och en del av dem innehåller många motiv och färger, mycket för att det är så roligt att göra dem! Men de mönstren går aldrig till final. Det slutar alltid med att det jag bestämmer mig för ska leva vidare på textil är enkelt och stilistiskt. 2-4 färger, sällan fler än så. En skandinavisk stil med en twist, brukar jag tänka. Och där någonstans sluts kanske cirkeln. Mina mönster och tyger har en skandinavisk stil och de är tillverkade i Sverige. Och själv är jag en sucker för “det svenska myset”. Mina kuddar och tyger passar väldigt bra till att skapa en mysig, hemtrevlig och personlig känsla utan att det blir för gulligt eller påträngande.
Om några dagar väntar jag en sändning med många nya mönster och färgställningar. Det finns inget roligare än att få hem tygerna och se om de lever upp till förväntan! Det kommer att bli en del nyheter i shoppen lagom till det är dags att börja tänka på julklappar. Jag hoppas och tror att de nya tygerna kommer bli superfina och att ni, mina kunder, tycker det också. Att köpa hållbart och handgjort är ett viktigt ställningstagande, för miljön och för oss småföretagare. Det är ju också väldigt fint att ha en alldeles unik produkt i sitt hem. Här är några små aptitretare!
För att vara säker på att du får veta när det nya finns i shoppen eller när det blir jul-popup-butik, så rekommenderar jag att prenumerera på nyhetsbrevet. Det gör du enklast genom att gå in på hemsidan och skriva din epostadress längst ner på sidan. Det går också bra att skicka ett mail till info@madeleinewideland.com och skriva att du vill ha nyhetsbrevet.
Nu ska jag fixa mig en kopp te och tända lite för många ljus, värma på vetekudden och soffa ihop mig med Musse the cat. Han har förresten ett eget instagramkonto: @mussethecat22
Mys väl!
Madeleine Wideland Designs hittar du också på instagram, facebook och pinterest. Följ oss gärna där också så sprider du ordet om hållbar design och vacker inredning!
Skrädmjölsbröd. Det ni! 😄
